Bättre kablar kan göra underverk på ditt system

Vad kan en kabel bidra med till ett Hifi- eller hemmabiosystem? Här kan nästan en viss mytologi uppstå.
Är det en skillnad mellan en högtalarkabel från en kabeltillverkare och en installationskabel från bygghandeln? Det är väl ändå koppar i båda två?
Här råder det delade meningar som kan skapa en het debatt. Ena lägret hävdar att det är en hörbar (eller synbar) skillnad mellan kablar, medan det andra lägret hävdar motsatsen. Vissa människor har faktiskt uttryckt det till oss och hävdat att när en återförsäljare börjar prata om kablar så vill de bara tjäna mer pengar. Men tänk om butiken verkligen bryr sig och vill att dess kunds anläggning ska prestera maximalt och därmed få sin kund vara supernöjd.
Vi har olika erfarenheter och referenser och även om man inte samtycker till någon annans åsikt, så handlar det om ömsesidig respekt.

Signalkabeln som vi alla känner igen är den där tunna, svarta kabeln med en röd och en vit plastkontakt i vardera änden. Kabeln som alltid medföljer i kartong till exempelvis en CD-spelare. Den brukar kallas för "standardkabel".
En lite rolig detalj är att det svenska magasinet Hifi&Musik i början av 2000-talet hade ett stort och brett grupptest av signalkablar, som startade med modeller för ett par hundralappar och slutade i den högre prisklassen för flera tusenlappar. Man hade med den här standardkabeln bara för att alla kunde referera till den. Man döpte den till ”SSSK” vilket var förkortningen för ”Sämsta Sortens SignalKabel”. Betyget i ljud var 0 av 5, och man gav den 2 i prisvärdhetsskalan, men det var under förutsättning att den var gratis.
I vissa kretsar nämns enkla standardkablar som "lakritssnören", som även Hemmabio-magasinet gjorde en artikel om med en roligt tagen bild.



Är du osäker på vad en kabel kan bidra med? Varför inte börja med en mer prisöverkomlig modell och utvärdera vad den bidrar med?! Det kan ge mersmak och upplever du en förbättring så vet du att kablar faktiskt bidrar med något positivt. Vilken nivå man hamnar på beror till stor del på potentialen i apparaterna och högtalarna. Vi själva är övertygande om kablarnas innebörd och vill förmedla vår kunskap på bästa sätt.
Den röda tråden är att en bra anläggning förtjänar finare kablage än det som tillverkarna skickar med i kartong, den redan nämnda "standardkabeln".
Oavsett vilket segment vi ligger i så är kablarna i sammanhanget den lilla kostnaden som kan gör den hörbara skillnaden!
Eller för att citera farbror Barbro´s kloka ord: ”En kedja är inte starkare än dess svagaste länk”.

Här i Sverige ska vi vara stolta över Supra Cables, där den numer bortgångne grundaren Tommy Jenving var en av de första - eller den förste - på marknaden som konstruerade en bättre (läs grövre) högtalarkabel på 1970-talets mitt. Detta var dittills ett outforskat område där högtalarkablar helt saknade identitet. Man hade vanligtvis ledarareor på 0.5 mm² eller möjligtvis 0.75 mm² om man hade ett större system. Helt plötsligt släppte Supra en högtalarkabel med ledare på 2.5 mm². Ljudskillnaden var uppenbar och skakade om marknaden med ett helt nytt koncept. Idag har Supra ett aktat namn världen runt för sina genomtänkta kabelkonstruktioner som går efter filosofin ”No Nonsense Design”. Tillverkning och montering sker i fabriken i Ljungskile.

Skottska Atlas Cables är en av marknadens större aktörer med ett kabelutbud som sträcker sig från överkomligare prisklasser till exotiska referens-kablar som kostar som en bil! På deras hemsida finns det utförliga förklaringar (på engelska) där man går genom flera punkter i en kabels uppbyggnad. Värt att läsa!

För att göra allting lite klarare reder vi ut några begrepp i en kabels uppbyggnad.

Ledarmaterialets renhet
Det första att tänka på är att en kabel är en passiv ledare. Signalen kan alltså inte förstärkas i kabeln, utan det enda som kan ske från sträcka A till B är en signalförlust. Detta vill vi givetvis motverka i så stor grad det går.
Genom att bruka olika kardeldimensioner (en kardel är ”tråden” i en ledare), olika isoleringsmaterial och avskärmningar samt olika geometriska uppbyggnader av själva kabeln, så kan man uppnå en lägre inverkan på signalöverföringen. Vissa tillverkare vill medvetet ha en mer tydlig inverkan på ett specifikt frekvensområde för att försöka skapa en medveten ”ljudkaraktär”.

Ljudsignalen är en komplicerad historia. Alla små detaljer i det musikaliska förloppet lägger stor vikt på att signalen skall ta sig fram så obehindrat som möjligt. Olika ledarmaterial har olika god förmåga att vidarebefordra elektriska signaler. En viktig faktor i detta är materialets renhet. Hög renhet innebär att signalen tar sig fram mer obehindrat. Dessutom tar sig olika frekvenser sig fram på olika djup i materialet. Lågfrekventa signaler kräver en grövre ledare för att ta sig fram med samma hastighet som högfrekventa signaler, och vice versa.

Bilden nedan kanske inte är helt lättbegriplig, men den visar skillnaden mellan OFC-kopparn (Oxygen Free Copper) och den behandlade OCC-kopparn (Ohno Continuous Casting). Man brukar prata om hur syrefri en koppar är. Ett värde som anges i ett antal siffror i procent. Men en viktig egenskap är också hur rent materialet är och då pratar man en metallens kristallstruktur.


En typisk ”standardkoppar” har ungefär 1.500 kristaller per fot, vilket innebär att signalen (elektronerna) måste passera alla dessa kristaller vid en signalöverföring. Den mest förekommande koppartypen i kablar för audio/videobruk är OFC-kopparn (Oxygen-Free Copper), som dock inte är helt syrefri men som är gjuten och dras i en process där syrehalten är begränsad, något som minskar bildningen av kopparoxider som leder till ett mindre antal kristaller. OFC-kopparn har i genomsnitt runt 400 kristaller per fot, alltså en avsevärd förbättring. Den finaste nivån av kopparrenhet måste väl ändå vara den som är helt fri från kristaller?

Den japanska professorn Atsumi Ohno utformade ett koncept baserat på forskning kring behandling och stelning av smält metall och den resulterande kristallstrukturen. På sent 1970-tal kom det internationella patentet för OCC (Ohno Continuous Casting). Den koppar som tillverkas genom denna metod är små kopparstavar som trådar kan dras från och med en kristallstruktur som är över 125 meter lång! Vi har alltså gått ner till OFC-kopparns 400 kristaller per fot till 1. Tillverkningsprocessen är dock mer kostsam och OCC-kopparn finner vi därför på kostsammare kablar, vilka är bättre lämpade i en sunt balanserad anläggning där lika stor vikt är lagd på varje del i kedjan i strävan efter perfekt Hifi (High Fidelity = hög naturtrogenhet).

Men innan vi lämnar det här området så finns det fortfarande en metall som har ännu bättre ledningsförmåga (konduktivitet) än koppar, speciellt då vid högfrekvent signalöverföring, och som därmed bevarar ännu mer information av signalen - den metallen är silver. I en audiosignal kommer alltså diskantdetaljerna fram tydligare, och skapar en mer levande ljudbild. Även silver kan OCC-behandlas och får anses som det finaste ledarmaterialet alla kategorier.

Avskärmning
Vår omgivning är fylld med radiofrekventa (RF) och elektromagnetiska (EM) störningar. Elnät, radiosignaler, modem och hushållsmaskiner ger upphov till störningar av alla möjliga typer på alla möjliga frekvenser.
Boven som är allra närmast dina kablar är själva elektroniken som avger störfält, exempelvis en större transformator i förstärkaren. Då dessa störningar har en negativ effekt på signalens förmåga att ta sig fram obehindrat i ledaren är det viktigt att skärma av kabeln, allra viktigast är det på lågnivåkablar som bär på en störkänsligare spänningssignal jämfört med den strömbärande signalen i en högtalarkabel.
Även ledningsförmågan i isoleringsmaterialet skall vara så liten som möjligt och material med så liten dielektrisk konstant eftersträvas. I de allra finaste lågnivåkablarna finner vi Teflon som isolering, som har en extremt låg distorsionsprofil.

De mekaniska faktorerna
Att ha ett fint ledarmaterial och en god avskärmning är långt ifrån en komplett kabel med god prestanda. Som en seriös och kunnig kabeltillverkare har man flera mekaniska och elektriska faktorer att överse i sin strävan till att skapa den optimala kabeln.

Resistansen är kabelns seriemotstånd. Med en resistans på 0.4 Ohm i en längd på fem meter är tappet 1 dB signalmässigt i förhållande till en högtalares last på 4 Ohm. Med för hög resistans tappar förstärkaren även en del av sin dämpfaktor (kontrollen över högtalarens konutslag), vilket påverkar ljudet negativt, då stramheten och dynamiken tappar spänst. En grövre ledararea minskar resistansen, speciellt vid längre kabelinstallation som dragning genom väggar.
Kapacitansen är en parameter som befinner sig parallellt mellan ledarna. Avståndet mellan ledarna samt isoleringsmaterialet inverkar på kapacitansvärdet. För hög kapacitivitet ger en dämpning av högre frekvenser. Kapacitansen sjunker med ökat avstånd mellan ledarna, men då ökar istället induktansen.
Induktansen är motsatsen till kapacitans, vilket innebär att en sänkning av kapacitansen ger en höjning av induktansen, som i sin tur befinner sig i serie med resistansen. Den betecknar det magnetfält som bildas mellan ledarna, och är frekvensberoende p.g.a. skin-effekten.
Skin-effekten är en parameter som avser signalens beteende i en ledare vid olika frekvenser. Högre frekvenser pressas mot ledarens ytskikt medan lägre frekvenser tränger längre in mot kärnan. De högre frekvenserna möter därmed en högre resistans än de lägre. För att komma ifrån skin-effekten kan man minska ledarnas tjocklek, men då ökar istället resistansen.

Sammanfattning
Ju finare anläggningen är, desto större inverkan – och uppskattning - har kablarna för lyssnaren.
Är du rådvill i kabeldjungeln och är osäker på vad du ska ha för kablar till ditt system? Vad ska du leta efter i exempelvis en signalkabel mellan din spelare och förstärkare? Handlödda och guldpläterade kontakter i metall är att föredra framför gjutna kontakter i plast. En silverpläterad OFC-kopparkabel kan plocka fram mer detaljer i ljudet än en kopparkabel. En grövre högtalarkabel är att föredra till ett par golvhögtalare i ett högeffekt system. En HDMI-kabel med grövre ledare och en starkare avskärmning bevarar all den digitala informationen för ljud och bild till hemmabion, i större grad vid längre sträckor och för högupplösta media.

Var inte rädd att kontakta oss över telefonen eller mail om du behöver guidning.