Analoga ljudkablar
Bättre ljudkablar och dess inverkan är ett ämne som kan skapa debatt. Gör de verkligen skillnad på ljudåtergivningen? Det enklaste och bästa svaret är helt enkelt att testa själv. Det är dina öron som bestämmer. En standardkabel ger dig ljud, men en bra kabel tar dig in på rätt spår mot välljud. Vilken nivå man ska landa på beror på systemets kvalitet. Det handlar om en matchning. En ljudkabel kan ha många olika namn, där det inte är ovanligt att man även kallar det för signalkabel, stereokabel, RCA-kabel, Aux-kabel eller lågnivåkabel.
När en fabrikant skickar med kablar i kartong till sin elektronik så är de av enklare kvalitet, mest i syfte för att du skall komma igång direkt och kunna koppla upp ditt system. Om man i högre grad vill framhäva anläggningens fulla potential så är det kablar av högre kvalitet som gäller och något som man får lösa i efterhand, eller i samband med köpet av elektroniken.
Om du letar efter en ljudkabel till exempelvis din stereoförstärkare, nätverksspelare eller vinylspelare så har vi ett brett utbud, som sträcker sig från instegsklassen till det mer exotiska.
Det man ska bära med sig är att en kabel är en passiv ledare och kan alltså inte förstärka signalen, utan endast förändra eller försämra den. Det som kan ge en hörbar förbättring är valet av ledarmaterial, där vi mest förekommer talar om OFC-koppar (Oxygen-Free Copper). Kommer man uppåt en bit från de mest överkomliga ljudkablarna så kan kopparkardelerna ha en ytplätering av silver. På de mest exotiska kablarna är det mer vanligt med 100 % rena silverledare.
Då en signalkabel för över en svagare spänningssignal så är det viktigt att ha en god skärmning runt ledarna. Även isoleringsmaterialet har en inverkan, som agerar som ett dielektrikum och kan bli polariserat av ett pålagt elektriskt fält. Lägg därtill kabelns geometriska uppbyggnad för att uppnå mekanisk stabilitet och dess magnetiska växelverkan, för att inte få signalförlust.
Charmen är att man kan uppleva ljudet på olika sätt då olika kablar beter sig olika mellan två apparater, då man även skall räkna in elektronikens värden. 0m man exempelvis kopplar tre olika fabrikats stereokablar mellan ett för- och slutsteg, så kan du vid en djupgående finlyssning uppleva tre olika typer av ljudkaraktärer. Det är ingen stor skillnad och alla tre kablarna lyfter musikpresentationen till en ny nivå, men i just ditt system så kommer förmodligen en av de tre kablarna kännas mest rätt. Som sagt, det är dina öron som bestämmer. Det du lyssnar på är kabelns olika parametrar tillsammans med elektronikens. Som exempel, om en signalkabel har en hög kapacitans och försteget har en hög utgångsimpedans, så kommer man få en "snabbare" filtereffekt på diskantområdet som "äter" viktig diskantinformation. I stället för att det låter luftigt i ljudbilden med en mer påtaglig 3D-känsla, så tappar man närvarokänsla och kan inte lika lätt skapa illusionen av aktörerna på scenen "framför dig".
RCA Kablar
När vi säger att en ljudkabel är analog så får man ta det med en nypa salt. Det vi menar är att kabeln för över en analog signal mellan två enheter. Samma kabel kan lika gärna för över en digital ljudsignal, beroende på dess impedans. En ljudkabel kan komma i olika kontaktutföranden och upplagor. I hemmamiljö så är det mest förekommande att kabeln är terminerad med RCA-kontakter när den sitter mellan en CD-spelare och en stereoförstärkare, eller ett par aktiva stereohögtalare. Du känner igen denna kontakt där man identifierar polariteten med röd märkning för höger kanal, samt svart eller vit märkning för vänster kanal. Det är givetvis ingen fara att koppla fel. Det enda som händer är att ett ljud som finns mixat i höger kanal flyttas över till vänster sida.
Med en RCA-kabel menas att man har RCA-kontakter terminerade i kabelns båda ändar.
AUX Kablar
Till portabla eller kompaktare enheter kan RCA-anslutningen vara ersatt med en 3.5mm kontakt. Du har säkert vid något tillfälle kopplat din mobiltelefon eller dator och är då bekant med det runda lilla ljuduttaget. Kontakten kan finnas i både mono och stereoutförande, där sistnämnda givetvis är mest förekommande när man skall lyssna på musik. I den lilla kontaktens yttre stift finns olika "sektioner" där man har informationen för plus- och minusledaren samt jord. För vissa applikationer kan man även ha information för mikrofon. Det finns två olika standarder (CTIA och OMTP) där kontakten leder samma information men där de olika sektionerna ligger på olika platser i ledarstiftet.
En Aux-kabel kan vara terminerad i olika utföranden. Vanligtvis med 3.5mm kontakten i båda ändarna eller att man har RCA-kontakter i ena änden.
XLR Kablar
På mer påkostad elektronik kan XLR förekomma, vilket är den lite större, runda och svarta kontakten med tre stift som då har plus/minusledarna samt en separat jord. Fördelen är att kabeln blir mindre känslig för större längder. För att ljudmässigt vinna något, jämfört med RCA, så kräver det att kretsarna är fullbalanserade i elektroniken.
I den professionella världen, som i en studio eller vid en konsert, så är XLR-kabeln - eller Tele-pluggen - branschstandarden.
Subwoofer Kablar
Om man ska koppla in en subwoofer så har man fortfarande en "analog" ljudkabel men att den är i så kallat monoutförande, alltså en kabelledare i stället för två. Flera tillverkare kan ha exakt samma kabel för både stereo och sub, där enda skillnaden är att man paketerar två stycken kablar (för stereo) eller en stycken kabel (för sub). De vanligaste kabellängderna för stereobruk är mellan 0.5 till 1.5 meter, då apparaterna oftast står i ett gemensamt stereorack men för en subwoofer är längderna oftast mellan 2 till 6 meter, då en baslåda oftast placeras mot ett hörn i rummet.
Om du saknar en viss längd på en analog stereokabel så kan lösningen finnas genom att köpa dubbla subwooferkablar.
Subwooferkablar finns mest förekommande i RCA-utförandet, men vissa modeller finns även för XLR.
DIN Kablar
På äldre elektronik kan man finna DIN-pluggen (Deutsches Institut für Normung), som kan finnas i flera olika utföranden. DIN-standarden finns kvar men har under 1980-talet i stort sett helt ersatts av RCA. DIN-pluggen finns även för högtalarkablar på lösmeter, där man då har två ledarstift. Det ena stiftet har ett platt utförande medan det andra stiftet är runt. Detta är för att man skall kunna särskilja på plus och minus i signalen. DIN-kontakten för högtalarkablage finns för lödning eller för att skruvas fast.
Du kanske har reagerat att en signalkabel kan vara riktad med en pil. Med detta menas att signalen då skall gå i pilens riktning, alltså från givaren till mottagaren. Vissa kabeltillverkare hävdar att en kabel skall spelas in i riktningen för att låta bäst, vilket är ett fenomen som nog mest visar sig på en ny kabel. När en kabel är semi-balanserad så är det dock viktigt att man följer pilens riktning, då jorden endast är ansluten i givaränden.
Om du vill djupdyka mer i kabelvärlden och dess uppbyggnader så förklarar vi en hel del i vår guide Kablarnas innebörd.
Du kan även läsa mer om Tommy Jenving som på 1970-talet grundade Supra Cables, som är vår svenska kabelstolthet och som besitter en bred kunskap vad gäller det tekniska, geometriska och materialmässiga vid uppbyggnaden av olika kabeltyper.
Är du osäker i ditt val av analog ljudkabel till ditt system, så tveka inte att kontakta oss för rådgivning på telefon eller mail.
