Om du ska köpa ett par golvhögtalare så har Ljudfokus ett brett produktutbud från merpart av marknadens mest prisvärda fabrikat, där vi kan nämna amerikanska hornspecialisten Klipsch, det brittiska High End-fabrikatet Monitor Audio, samt vår svenska stolthet Dynavoice.
Golvhögtalare
Om du ska köpa ett par golvhögtalare så har Ljudfokus ett brett produktutbud från merpart av marknadens mest prisvärda fabrikat, där vi kan nämna amerikanska hornspecialisten Klipsch, det brittiska High End-fabrikatet Monitor Audio, samt vår svenska stolthet Dynavoice.
15% OFF med HECO15
Golvhögtalare
Golvhögtalare för HiFi och hemmabio är designade för att leverera ett fylligt och detaljerat ljud över ett brett frekvensområde. Jämfört med den kompaktare stativhögtalaren så rymmer golvhögtalarens större kabinett vanligtvis flera högtalarelement med olika arbetsuppgifter. Det är inte ovanligt att tillverkarna bygger sin golvhögtalare med en diskant, ett mellanregister och gärna dubbla baselement, för att öka effekttåligheten och basomfånget. Detta gör att golvhögtalaren kan spela både djupare och mer kontrollerat i basregistret, ha bättre separation i det viktiga mellanregistret med större headroom för dynamiska utlopp, samt ge mer tyngd och dynamik till ljudet över lag.
Högtalartillverkarna kan i högre grad arbeta med de specifika elementens konstrukturer och arbetsområden. Man kan ha ett mindre mellanregisterelement med en lättare kon för att få en fantastisk återgivning av röster och instrument, samtidigt som man kan arbeta med baselement som har styvare koner, mer tilltagna talspolar och mer dimensionerade upphängningar.
En golvhögtalare är generellt en 3-vägs konstruktion, där man alltså har separata högtalarelement för diskant, mellanregister och bas. Det finns även 2-vägs lösningar, vilket ökar kraven på elementens frekvensomfång. Vissa golvhögtalare kallas för en 2.5-vägs konstruktion, där de båda baselementen då hjälper varandra ner i frekvensomfånget men endast det ena baselementet agerar som ett mellanregister och spelar upp mot brytpunkten till diskanten.
I mer påkostade High End-konstruktioner kan man stöta på både 4-vägs och 5-vägs golvhögtalare.
- Baselementet hanterar de låga frekvenserna och ger en djup, kraftfull bas. Elementens storlek, membranmaterial och magnetsystem påverkar basens precision och dynamik. Genom att ha en styvare kon och högre massa så kan tillverkaren optimera elementets basrespons. Generellt så arbetar ett baselement, beroende på storleken, upp till ca 300-500 Hz.
- Mellanregistret återger de viktiga frekvenserna där mycket av sångröster och instrument ligger. Här är det viktigare att ha en lättare kon för att säkerställa en naturlig och klar återgivning med bra transientsvar. Elementets storlek avgör dess frekvensområde samt har en inverkan på dess spridningsmönster. Generellt så är arbetsområdet upp till ca 2.5 - 4 kHz.
- Diskanten hanterar de högsta frekvenserna och ansvarar för att ge ljudbilden klarhet och rymd, till exempelvis cymbaler och andra högfrekventa ljud. Materialet och konstruktionen på diskanthögtalaren påverkar hur detaljerat och luftigt ljudet upplevs. Diskantmembranet är generellt på en tum för att få optimal snabbhet i responsen samt spridningsmönstret. Generellt så återger diskanten allt ljud upp till 20 kHz, eller mer. Över 20 kHz kan inte längre våra mänskliga öron uppfatta ljud, men övertonerna kan ändå ha en inverkan på det vi hör .
Bättre välljud har dock sitt pris. Det man ska bära med sig är att en golvhögtalare alltid kostar mer än en stativmodell i samma högtalarserie. Skall alla högtalarelementen hålla samma klass som högtalarseriens kompaktare modeller så har man en bidragande kostnadsfaktor. Det större kabinettet kräver tjockare väggar och extra inre stagningar för att på ett effektivt maner dämpa resonanser, samt så blir delningsfiltret mer komplext och kräver flera komponenter, då man har flera brytpunkter att beräkna som skall se så sömlöst som möjligt utan fasproblematik.
Kvalitet vs kvantitet - vad söker du?
När man pratar om en golvhögtalare så är den mest förekommande passiv. Man behöver alltså en förstärkare, där högtalaren omvandlar förstärkarens elektriska signaler till akustik. Det handlar kort och gott om att flytta luft. Ju större en högtalare är, så borde den teoretiskt kunna flytta mer luft. Det är dock en sanning med modifikation. Konstruktionskvaliteten är avgörande för hur rent och detaljerat högtalaren kan återge musikens alla nyanser, eller hemmabions alla dynamiska förlopp.
Allt handlar om vad du är ute efter. Det finns golvhögtalare som är konstruerade för att spela mer i kvantitet än kvalitet i en specifik prisklass. Har du som exempel två fläskiga 12" baselement i en låda så kommer den här konstruktionen kunna poppa på rätt rejält med en effektstark förstärkare, men man kommer med större sannolikhet att få en renare och djupare basåtergivning från en annan högtalare som "bara" är bestyckad med dubbla 8" baselement. Detta beror på att tillverkaren har kunnat lägga mer resurser i sin budget till att i högre grad experimentera sig fram med vilka element som spelar bäst i ett angivet kabinett, men även att man har rätt avstämning med lådvolymen och basportarna.
Går kvalitet i främsta ledet så får man helt enkelt räkna med att det kostar en bit mer!
Vad är single-wire och bi-wire?
En viktig ingrediens till att få ut maximal prestanda ur alla olika klasser av högtalare är att ansluta dem med en kvalitativ högtalarkabel. Vilken kvalitet och ledararea man ska ha beror på högtalarens klass och storlek, i kombination med kabelns längd.
Vissa högtalarmodeller har dubbla par ingångar på anslutningsterminalen. De båda paren sammanlänkas med ett bleck. Låter man blecket sitta kvar så kan man koppla in allting med en högtalarkabel som är uppbyggd med två ledare. Man kallar detta för single-wire (fritt översatt “en kabel”). Vissa kabeltillverkare kan även kalla det för "Full-Range".
Tar man bort blecket så har man ingen förbindelse längre mellan de båda anslutningsparen. Om du då ansluter en högtalarkabel på den undre ingången så kommer endast att baselementen att spela. Denna ingång brukar vanligtvis heta "LF" vilket står för "Low Frequency". Om du ansluter kabeln på den övre ingången så spelar endast mellanregister/diskant. Denna ingången brukar vanligtvis heta "HF" vilket står för "High Frequency". Om man tagit bort blecket så är kravet att man kopplar det som heter "Bi-wire" (fritt översatt “två kablar”), alltså att man har två separata högtalarkablar - en för respektive ingång där signalen då leds direkt in i respektive sektion i delningsfiltret. Genom detta kan man i högre grad optimera högtalarkablarnas kvalitet för ett bättre ljud.
Tar man bort blecken så kan man även ansluta dubbla förstärkare, alltså att man totalt har fyra förstärkarkanaler till förfogande. Två förstärkarkanaler driver då exklusivt bassektionen i högtalarna, medan de andra två förstärkarkanalerna har som uppgift att ta hand om toppdelen i högtalarna (diskant/mellanregister). Detta är lite av överkurs för de flesta, men det kallas för "bi-amp" (fritt översatt "två förstärkare"). Genom detta kan man optimera återgivningen maximalt, men även förse högtalarna mer med effekt för ökad kontroll. I High End-anläggningar kan vissa lockas av att ha en rörbaserad förstärkare för toppregistrena, samt en effektstarkare transistordesign för basdelen. Flertalet hemmabioförstärkare med sju kanaler eller fler har en bi-amp funktion.
En lika viktig ingrediens som högtalarkabeln är att man dämpar kabinettet från oönskade vibrationer. Här talar vi om vibrationsdämpande tillbehör i form av spikes eller dämpkuddar. Högtalarelementen får arbeta mer optimalt för ett renare ljud då kabinettet får minskade resonanser, men man minimerar också att vibrationer fortplantar sig i golvet och når stereobänken. Når dessa vibrationer exempelvis en vinylspelare eller CD-spelare så kommer dess uppspelning att påverkas negativt.
Golvhögtalare för hemmabio
Om du skall bygga ett kraftfullt hemmabiosystem så har golvhögtalaren fördelen att den kan hantera filmljudspårets basutlopp med god kontroll. Detta gör att golvhögtalaren generellt också är bättre lämpad för mellanstora till stora lyssningsrum. Har man dubbla baselement i konstruktionen så ökar man både effekttåligheten, basregistret samt så ökar högtalarens känslighet med 3 dB. Just hög känslighet - som även kan kallas för verkningsgrad - är fördelaktigt för de som vill ha ett brett dynamikomfång och ett maxat hemmabioljud. Ta som exempel den amerikanske hornexperten Klipsch, som många älskar i hemmabio-sammanhang. Horndiskanterna har fördelen med en mer kontrollerad spridning, som ger bättre lokalisering av surroundeffekterna då rumsakustiken får en mindre inverkan. En golvhögtalare från Klipsch kan ha en känslighet på hela 97 dB, vilket är en bit över genomsnittet. Ställer man en annan högtalare intill Klipsch med 91 dB i angiven känslighet, så kommer Klipsch alltid att spela 6 dB starkare med samma förstärkareffekt. Detta gör att man minskar effektbehovet med hela 75 %. Det ger hemmabioförstärkaren en mycket mer fördelaktig arbetsuppgift när den skall försörja samtliga av högtalarna i hemmabio-setupen.
Det man också ska bära med sig är att en större golvhögtalare också behöver ett större rum för att låta balanserat. Därmed är rumsakustiken och högtalarnas placering väldigt viktig. Man kommer inte att få ut en golvhögtalares fulla potential i basregistret när man placerar den i ett för litet rum. Effekten kan faktiskt bli omvänd, där man tappar fokus i mellanregistret eftersom basen kan bli "vild" i det lilla rummet. Basfrekvenserna finns i rummet och studsar runt, men du kan inte höra dem eftersom de kräver ett större rum.
En annan viktig detalj är att förstärkaren har en bra dimensionerad nätdel för att få god kontroll över alla högtalarelementens konutslag. Det är faktiskt lättare att spela sönder en högtalare med en för klen förstärkare än en för stark! Det beror på att när man pressar förstärkaren för hårt så skapar den distorsion (förvrängning). En alltför oren signal gör att den är ren värme som leds in i talspolarna. Förhoppningsvis hinner förstärkarens skyddskretsar bryta det hela, men det är inget man ska förlita sig på.
Man kallar detta för strömkapacitet och hur mycket Ampere en förstärkare kan leverera i olika belastningar. Om du intresserad i området så förklarar vi mer i vår guide "En förstärkares strömkapacitet"
Golvhögtalare med Bluetooth
En golvhögtalare finns även i aktiva upplagor, vilket menas att tillverkaren har monterat en inbyggd förstärkare, som är anpassad för att driva högtalarelementen. Förstärkarplattan sitter vanligtvis på högtalarens baksida, vilket ger en mer diskret kabeldragning. Idag är det inte ovanligt att man integrerar trådlösa streamingmöjligheter, främst genom Bluetooth men i vissa fall även via ett nätverk. Jämfört med den smidiga och kompakta soundbaren, så ger den aktiva stereohögtalaren ett större och mer kraftfullt ljud, och där man oftast också får möjligheten att koppla upp TV-ljudet via HDMI ARC eller en optisk digitalingång. Den här typen av högtalare brukar kallas för "Aktiva stereohögtalare".
Dagens moderna högtalarkonstruktioner har oftast ett formspråk med inriktning att högtalaren inte bara ska ge ett bra ljud, utan även vara en inredningsdetalj i hemmet.
Är du osäker i ditt val av golvhögtalare och behöver guidning till vad som passar till din förstärkare, så tveka inte att kontakta oss för rådgivning på telefon eller mail.